Funderingar

Häromdagen såg jag ett par som jag och Christian umgicks med förr, och det fick mig att börja fundera. Varför vi inte gör det längre vet jag inte riktigt men det är inget vi direkt sörjer. Kanske för att tjejen inte riktigt vet hur man umgås med folk. Men nu var det inte det jag började fundera över utan det var det här med barn.

Jag känner nästan en viss ångest över att jag inte kommer vilja ha barn sen "när det är dags". Jag känner att jag inte under några som helst omständigheter skulle vilja ha barn nu. Och som det känns just nu så vill jag inte ha det förrän jag är 30 vilket inte har varit min tanke tidigare. Den har varit den att jag vill ha barn vid 25, och dit det är bara ett år. Inte en chans, och det av flera anlednignar; så som att jag pluggar och att jag inte känner mig redo att offra mitt nuvarande liv än. Jag vill kunna sticka iväg på spontana saker, resor och liknande.

Min uppfattning har verkligen ändrats, för bara ett par månader sen hade jag en större vilja till barn och jag längtade till den dagen då jag pluggat klart så att vi skulle kunna skaffa barn men nu känner jag inte så längre och det gör mig nästan lite orolig. Visst kan man göra saker när man har barn men man blir så mycket mer begränsad och det är jag inte beredd till ännu. Den dagen jag blir mamma kommer vara helt fantastiskt underbar men jag vill inte att den ska komma ännu. Jag vill verkligen vara mogen, ha sett världen, gjort saker men framförallt ha pluggat klart!

Avslutar alltså kvällen med lite funderingar. Tycker det är fantastiskt kul för de i min umgängeskrets som har barn eller väntar barn men det här är min uppfattning. Jag får njuta av andras barn så länge ;)